Resan till Baeza, Ubeda och Parque Natural de Cazorla, Segura y Las Villas

28 – 30 oktober 2008

Reseledare: För Club Nórdico Magdalena Thomell

Reseskildring: Christina Sanmark

 

I 17 graders värme och sol startade vi vår resa med Club Nórdico upp mot Andalusiens nordöstra hörn. 26 förväntansfulla medresenärer fanns med i den lilla bussen. Vi körde motorvägen via Malaga upp mot Jaén och passerade den botaniska trädgården i Málaga, dit vi gärna skulle vilja göra en resa någon gång. Där finns ju trädplantor från hela världen, som en industrimagnat från Málaga hämtat med sig från sin 2-åriga bröllopsresa.

Magdalena berättade lite om Málagas historia ( bl a att staden kristnades före Granada, nämligen 1487, vidare om den stora översvämningen 1907 p g a att man låtit hugga ner skogen i bergen vid inkvisitionen ).

Ju längre norrut vi reste desto mer började molnen lägga sig som bomull runt bergstopparna och så småningom började regnet smattra mot bussfönstren.

Utanför Río Frío stannade vi för dagens första kaffe, alltid gott, och någon tyckte det smakade bra med en brandy också. Det hade ju mulnat på och blivit kallare ute, vi hade ju lämnat SOLkusten! I Río Frío odlas foreller och stör för att få fram kaviar. För den med litet mindre plånbok finns det god rökt forell att köpa.

Magdalena informerade åter lite om Spaniens historia, om fenicierna som kom först österifrån, för att idka handel med tarteserna, därefter greker. På 200-talet blev det ett romerskt rike genom de puniska krigen. Vägar byggdes och handeln blomstrade. Latinet omvandlades så småningom till spanska. 200 e. Kr. kom germanska stammar norrifrån och hotade det romerska riket; ca år 500 tog västgoterna (våra anfäder) kontroll över iberiska halvön. 711 landstiger de första muslimerna och drar segrande fram över halvön.Genom slaget vid Poitiers 732 stoppades morernas framfart längre norrut i Europa. Cordoba föll sönder i mindre riken ca 1030.

Magdalena läste ett kapitel ur en intressant bok av Alma Velander-Philip från 1929: ”Under kalifernas spira”, vilket mycket målande beskriver den moriska tiden i Spanien.

Vi närmade oss Jaén och de stora olivdistrikten. Olivträd så långt ögat nådde…Här finns 80 procent av Spaniens olivodling. Ca 260 sorters oliver. Även en stor del av den italienska oljan är spansk!

Det spanska ordet aceite kommer ursprungligen från arabiskan.

Efter 4 timmars resa kom vi fram till vårt första mål, Hacienda La Laguna, en gammal olivoljegård, som är omgjord till museum. En spanjorska blev vår guide där och det var tur att Magdalena kunde översätta för det var inte lätt för de flesta att hänga med i guidens ”snabba” spanska. Hon berättade att Jaén är världens största olivodlingsdistrikt. Vi förevisades hur hela proceduren från oliv till olja gick till förr.

Ute skvalade regnet. Det blev allt kyligare och alla såg fram emot nästa stopp: Lunch inne i Baeza. Ett vackert långbord hade dukats för oss inne på en liten venta. Tre förrätter serverades, bl a vakteläggsallad. Till huvudrätt kunde vi välja på ett mört, gott kryddat fläskkött eller bacalao i tomatsås och som postre flan gjord på mandel. Allt mycket gott, till detta serverades husets vin, vilket väl inte alla ville ha utan beställde något litet godare.

I vackra arkader i denna  renässansstad väntade så vår lokala guide, Maria Carmen, på oss. Det var skönt att lyssna på hennes tydliga spanska. Hon berättade om stadens historia och bl.a. att när morerna flydde från staden hamnade de i Albaicín i Granada, som var morernas sista fäste i Spanien (Namnet Albaicín är en avledning av Baeza).Vi besökte en kyrka i romansk stil, där man nyligen fått fram väggmålningar. Mitt emot kyrkan låg den gamla universitetsbyggnaden, som varit säte för ett av Spaniens första universitet. Arkitekt till många av dessa renässansbyggnader var Andrès de Vandelvira. Numera finns här ett internationellt sommaruniversitet. Vi besökte en skolsal, där bl a den kände spanske poeten Antonio Machado undervisat i början av 1900-talet. Att pedagogiken då var ”modern” visar att det fanns en pulpet för vänsterhänta, d v s hålet för bläckhornet var placerat till vänster, så att det var lättare att skriva utan att kladda för vänsterhänta.

Den stora katedralen i gotisk stil besöktes. Den romanska kyrkan som funnits först hade förstörts under en jordbävning på 1500-talet. Kyrkan är bl a berömd för sitt korskrank och en predikstol byggd i metall i stället för trä.  

Det började skymma och kändes riktigt råkallt i luften. Vi frös ordentligt och svepte in oss i det vi hade med oss. Det kändes därför riktigt skönt att krypa in i bussen för vidare färd mot Úbeda och hotellet där. Úbeda och Baeza är tvillingstäder och avståndet dem emellan 8 km .

Hotellet, Maria de Molina, bär namnet efter en inflytelserik man under 1500-talet, Juan Vazques de Molina, som lät uppföra flera byggnader i renässansstil. Hotellet, ursprungligen ett palats,  var en sådan byggnad i hjärtat av staden,  så vi bodde ”kungligt” i stora rum med vackra fönstersmygar. Det var skönt att duscha varmt eller ta en liten uppvärmande drink före middagen, som intogs en bit ifrån hotellet. Det var fint att vandra i de små gränderna och gatorna dit. Återigen blev vi rikligt undfägnade. Tre rätters förrätter igen, skaldjurssallad, korvar och vol au vent med räkor, därefter kalvkött och som dessert fruksallad gjord på färska frukter. Stämningen var hög och glad, det blev både sång och roliga historier. Många är vi, som vill lära oss sången: ”Feta fransyskor…”

 

 

Onsdag 29 oktober

 

Frukost serverades på hotellet, både äggröra och bacon förutom kaffe och bröd. Kl 10 väntade Maria Carmen på oss för att berätta om staden Úbeda, som i mycket liknade Baeza. Solen lyste på det lilla torget utanför, men det var riktigt kyligt, ca 8 grader. De privata palatsen besågs. Typiskt för dessa renässansbyggnader är hörnbalkongen med en ljusdelare i marmor för att bryta ljuset. Här finns också en staty rest till minne över spanska inbördeskrigets offer, både de Francotrogna och republikanerna, vilket är ovanligt. Kyrkan stod ju på Francos sida.

Rådhuset i staden var byggt i samma stil som universitet i Baeza med den stora pation omgiven av pelararkader. Úbeda är f ö känt för sin vackra keramik och sitt järnsmide. Även Lugar de Jubilado ( dagcenter för äldre ) och paradoren, f d prästboställe,  är i renässansstil.

Intill paradoren finns en stor privatägd kyrka med ett enormt kor i förgylld barockstil.  Även folkets lite enklare kyrka i romansk stil besöktes liksom torget för marknad och handel. Vistelsen i Úbeda avslutades med att vi besökte en Mirador med utsikt över landskapet och längst bort kunde vi ana snöklädda berg, snön hade kommit till Spanien, mycket tidigt denna höst!

Därefter klev vi in i bussen för att köra 45 min till Cazorla, en liten stad som klättrar upp längs med bergväggen i början av den stora nationalparken Cazorla, Segura y Las Villas, som vi skulle besöka. Vi tog in på det lilla fräscha, moderna hotellet, Puerta de Cazorla och intog vår lunch, fisksoppa, lomo och tarta de queso. Gott med varm soppa, tänk att man kan frysa så när man lämnat solkusten några mil bakom sig.

Sedan tog vi bussen för färd upp till nationalparken. Med oss hade vi en lokal guide, med det ”lustiga” namnet Angel Amores. På svindlade vägar förde han oss upp i bergen. Av djur kunde vi inte se så mycket, lite tamgetter, någon enstaka ekorre och en dovhjort såg vi.

Vi besökte ett informationscenter och Angel berättade för oss om hur man på hornen kan se hur gamla getter är, men inte på hjortarna, som byter horn varje år. Vildsvin finns det även, men det vi kunde se av dem, var hur de hade bökat upp jorden i markerna.  

På kvällen vankades det middag på hotellet: sallad med patata brava bl a, panerad fisk och till postre en hemgjord äppelkaka. Därefter intogs lite drinkar i baren, bl. a. en Lumumba. Bridge spelades också i baren!

 

 

Torsdag 30 oktober 

En klar och kall morgon igen. Kl 8 serverades en enkel frukost på hotellet = en bit vitt bröd, lite juice och kaffe i glas. Så var det dags att åka i en inhyrd terrängbuss från det lokala naturturismföretaget med guide från trakten, Pedro. Han körde glatt viftande med armarna upp med oss i backarna, lite hisnande för de flesta. Plötsligt såg han en bergget långt borta och stannade för att med kikare visa oss den. Vi åkte vidare på grusvägar. Endast de som har tillstånd får åka på dessa vägar, som nattetid är stängda. De enda hus som finns, är något som tillhört en skogvaktare eller någon speciell person med tillstånd att ha hus här. Träden kan bli ända upp till 500 år, vilket vi fick se ett exemplar av. En fjäril som lägger ägg och bildar en kokong på barren på pinjeträden, varur så småningem  processionlarven, som äter upp barren, utvecklar sig, såg vi gott om, men träden repar sig ganska snabbt. Mistel fick vi även se, dessa är förbjudna att plocka liksom järnek. Idegran fanns även samt en mycket giftig planta (liknande pion eller lupin), som kan ta död på en häst på någon timme. Den kallas populärt för marijuana de tontos. Vi nådde en höjd av över 1650 m och på norrsidan av bergen och under träden låg snön vit. Vårt mål för turen var Río Gualdalquivirs ursprung, denna flod som sedan mynnar ut i havet vid Sanlúcar de Barrameda. Källan var en mycket vacker plats. En liten bit därifrån var det gott att värma sig i solen intill en husvägg och äta lite nötter och dricka vatten, som Magdalena omtänksamt tagit med i bussen.

Nere i Cazorla väntade så lunchen på en gammal mysig krog med mycket jakttroféer på väggarna. Här bjöds på olika sorters korvar, oliver (som vi för första gången fått i detta olivdistrikt!), en god revuelto med vild sparris, fläskkött till huvudrätt och efter det lite flan och någon sorts tarta de chocolate.

Därefter var det dags att vända åter mot söder, denna gång tog vi en väg mera österut och passerade vackra landskap via Pozo Alcón. Kaffe och lite godsaker intogs på en venta strax före stora motorvägen mot Granada. Mörkret lade sig och de flesta slumrande till lite till toner av spansk gitarr från högtalarna. Då en busschaufför inte för köra mer ett visst antal timmar stannade vi återigen en halvtimme på en annan venta por descanso.

Nöjda och med många intryck kom vi så till Fuengirola omkring 20.30 tiden.

 

Tack Magdalena för en mycket givande tur till detta vackra landskap med sina små renässansstäder, enorma olivodlingar och orörda natur uppe i bergen. Trevligt att Club Nordico ordnade denna resa.